Andra tankar
Många tidningar och andra former av medier (pun intended indeed) tar ständigt upp överraskningslaget Rögle och hur orimligt det är att de är där de är. De har inte spelarna till det. En soptipp eller en toppmodern åetrvinningsstation är också andra tveksamma superlativ som strös över Rögle BK 2008.
Det är inte så att man tar illa vid sig när man läser medias syn, tvärtom.
Ni vet, Rögle har en uttalad strategi som bäddar för er syn och cirkelargumentation.
Hemvändare premieras men man ger även spelare som varit nära att ta sig in i andra lag en andra och tredje chans för att nå vad som förmodligen är deras drömmars mål.
Inte vilka spelare som helst, de måste passa in i gruppen givetvis och underkasta sig gruppens villkor och krav villkorslöst, men kärnan ligger däri.
Det är en "sopstation", en "toppmodern återviinningsstation" och hockeysverige kämpar fortfarande med att tvinga upp underkäken ovanför naveln.
De kämpar när samtliga borde jubla och varje morgon sjunga Rögles lov och be till herren Roger Hansson.
Spelare som kanske någonstans har gett upp sitt hopp om att spela i den högsta serien, ja rentav landslaget (det kommer för dessa "sopor") får återigen något nytt i sin blick.
En hungrig blick, en glöd där bakom.
En krökt rygg rätas ut och man nickar gillande och hoppfullt.
Det finns helt plötsligt ett hopp för en mycket större grupp spelare i Sverige att få skrinna ut inför fans som går bananas i den högsta ligan i Svea rike.
Det om något, hockeysverige, är något att vara glada över.
Det är Åshöjden och pojkdrömmar.
Det är verkligheten.
Och det är banne mig Rögle BK.
Homer Jay
Det är inte så att man tar illa vid sig när man läser medias syn, tvärtom.
Ni vet, Rögle har en uttalad strategi som bäddar för er syn och cirkelargumentation.
Hemvändare premieras men man ger även spelare som varit nära att ta sig in i andra lag en andra och tredje chans för att nå vad som förmodligen är deras drömmars mål.
Inte vilka spelare som helst, de måste passa in i gruppen givetvis och underkasta sig gruppens villkor och krav villkorslöst, men kärnan ligger däri.
Det är en "sopstation", en "toppmodern återviinningsstation" och hockeysverige kämpar fortfarande med att tvinga upp underkäken ovanför naveln.
De kämpar när samtliga borde jubla och varje morgon sjunga Rögles lov och be till herren Roger Hansson.
Spelare som kanske någonstans har gett upp sitt hopp om att spela i den högsta serien, ja rentav landslaget (det kommer för dessa "sopor") får återigen något nytt i sin blick.
En hungrig blick, en glöd där bakom.
En krökt rygg rätas ut och man nickar gillande och hoppfullt.
Det finns helt plötsligt ett hopp för en mycket större grupp spelare i Sverige att få skrinna ut inför fans som går bananas i den högsta ligan i Svea rike.
Det om något, hockeysverige, är något att vara glada över.
Det är Åshöjden och pojkdrömmar.
Det är verkligheten.
Och det är banne mig Rögle BK.
Homer Jay
Kommentarer
Trackback
